Gitarrljudet lämnar fotspår
vid mina
lite djupare
och en snöflinga på min vänstra axel
smälter inte

men jag täcker ändå ansiktet
och svarar inte när det ringer
för jag följer strängarna
som smiter smeker runt
husväggen
den gamla röda
med skrovliga kanter

det luktar varm sten

hit når inte några blåmärken
eller skåp att trilla ner på
och ljuset släcker sig själv
nej jag har inte kört över
min fötter
och ingen försöker döda sin bror
i hissen

nej vi skapar nya spår
i marken hustaken och
det gamla röda teglet
och några timmar
gör ingen skillnad
sången är inte borta
även mina torra händer
duger