Jag lägger våra unga minnen
i min jeansficka för en stund.
Du delar plats med kungligheter
men gör dig bättre i profil.

Jag skulle välja dig
före alla titlar och pengar i världen
men jag talar för mig själv

Och där vid en brunn, blundande
med en näve blått blod,
kramade jag dig hårt och
slängde iväg er.

Det sägs att kungar kommer och går,
men aldrig du.
Nu är jag typ 43,
med åter skrot i fickan,
rost i hjärtat.
Har måhända en familj
och gav med mig tillslut
med att skaffa Volvo.
Mitt barn bär ditt namn
men du bär inte barnet.

Jag vill se dina blå
i min dotters ögon,
och dina öron på min son.
Hon ska ha ditt skratt
och han din humor
det är allt jag önskar få.