Redan medlem?
Logga in
rymd... stjärnor gravitationellt bundna till varandraSom en månstrimma blott är kärlek skör och inget är evigt i min hand Ristade hemligheter håller andan och jag finns bara till i vår magiska fusion Låt min gudomlighet möta din och våra kroppar vara redskap därtill Ingen ristad himmel når verkligheten men vi kan nå evighet och stjärnfall Låt känslan leda, membran falla för skönhet för stjärnvindars spektrum bär vår saga och vi bär alltid valet att älska |
Nästa text
Föregående L I V
Senast publicerade
När Kafka målar himmel i mitt hår Anhelo I sprickorna uppstår själva livet Kära vackra Los Fransisca av evigheten (igen) Det finns så många verkligheter att gå vilse i Och ingen annan kan läsa mig sådär (ärligt) Av sannolika skäl misstänkt för kärlek platonisk, anorektisk eller bara ren jävla livskärlek Se alla |