Jag flyr bort från alltihop,
flyr från verkligheten
och gömmer mig i en dröm.
För en stund förtränger jag tårarna
och låter ett påklistrat leende
få \"dom\" att tro att jag är bland \"dom\".
bland \"de lyckliga\".
Men hur länge orkar jag,
hur länge kan jag hålla på?
Några timmar kanske.

När jag är ensam så vinner tårarna,
de kommer i ostoppbara floder
och vinner över min vilja
att hålla dom tillbaka.
De rinner ner för mina kinder,
över mina läppar,
in i min mun.
Salt.

Jag ger upp,
lägger mig ner,
besegrad på min bädd av rosor.
känner taggarna mot min hud,
men smärtan i min själ är mycket större,
mycket större än den från taggarna,
så jag fortsätter fly,
fly bort från verkligheten.