Familjen Berglingsson, bestående utav Pappa Löjgen, sönerna Blaj, Flidde, Naniel, Flonny och dottern Sandra, skulle tillsammans med barnens kompis Märglund ut och campa i skogen. Alla såg fram emot campingturen utom Flidde, som låg och surade under bilen medan de andra stuvade in packningen.
- Sluta sura nu Flidde, sade Löjgen uppmanande, och hjälp till istället!
Flidde rullade ut från bilens undersida och ställde sig näsa mot näsa med sin pappa.
- Du säger inte till mig om vad jag ska göra! Skrek Flidde argt. Du tror du är så jävla smart va, du som försöker lura bort hela familjen i skogen, där du tänker glömma av oss och sedan själv gå vilse!
De andra barnen stod uppradade vid sidan om debattörerna och lyssnade uppmärksamt. Märglund öppnade munnen för att säga något men blev avbruten av Sandra, som började gråta.

Löjgen tittade snabbt på henne och återvände sedan till Fliddes ansikte; han var allt annat än glad.
- Flidde, nu har du fått din lillsyster att gråta. Så det är väl inte mer än rättvist att du gör likadant, avslutade han och brottade ner Flidde för att lugna ner honom. De andra barnen skrattade roat. Flidde slet sig loss och flydde in i bilen, men löjgen öppnade bildörren och sade till honom att vänta där tills de skulle åka iväg och smällde sen igen dörren efter sig.

En timme senare var allt packat och klart så hela familjen satte sig i bilen och spände på sig säkerthetsbältena. Blaj fick ett högljutt anfall och skrek om att Naniel och Flidde satt och petade honom i ögonen. Löjgen vände sig om mot pojkarna i baksätet och sade till dem på skarpen att de skulle ge fan i sin lillebror i bagageutrymmet.
Sandra satt i sin barnstol bredvid Löjgen i framsätet och nynnade på Pippi Långstrump, samtidigt som hon gestikulerade vilt:
- För här kommer pippi Långstrump, tralla lala. Varenda kotte som jag ätit, tralla lala.
För det är inte illa utan häst å villa, tralla lala.
Löjgen vände sig mot ratten och tänkte tyst en stund - det var någonting han hade glömt.
- Pappa? sade Flonny.
- Jaaa..? undrade Löjgen.
- Nyckeln?
- Ja, jag låste hemma.
- Alltså bilnyckeln, Pappa.
- Helvete också!

Löjgen sprang hem och hämtade bilnyckeln som låg på köksbordet och kom tillbaka en stund senare. Han satte sig vid ratten och startade bilen.
- Pappa? sade Flonny.
- Jaaa..? undrade Löjgen igen.
- Låste du dörren därhemma?
- HELVETE OCKSÅ! skrek Löjgen och rusade ur bilen en sista gång.
- Pappa knasig, sade Sandra snusförnuftigt.
En timme senare var de på väg mot sitt äventyr i skogen. De satt fast i en trafikstockning och Flonny grät då hans två äldre bröder och Märglund satt och kallade honom för "Flonny, pojken med sin ponny". Flonny gnuggade tårarna ur sina ögon och fick syn på en fiskmås.
- Titta Sandra, en kossa! sa han och pekade ut den för henne.
- Kossa säger muu - uuu, sa Sandra och skrattade. Insikten slog Sandra som en blixt och hon fortsatte chockat: Men kossa flyger ju inte!
- Pappa måste ha kört på kossan så den blev ängel och fick vingar.
- En ängelkossa! sa Sandra upprymt. Det här var en av Sandras häftigaste dagar sen hon fyllt fjorton.

Trafikstockningen släppte och de kom snart ut ur stan. Löjgen gasade på och de for fram på motorvägen. Bilfärden var lugn bortsett från när Blaj blev förbannad och öppnade bagageluckan så att all packning inklusive Blaj själv flög ut ur bilen. Men de stannade då till vid väggrenen och Löjgen beordrade ungarna att samla ihop utrustningen och sin lillebror så att han kunde röka en cigarett.
När de kommit iordning och alla satt sig i bilen igen så tyckte Flidde att det luktade skumt inne i bilen.
- Pappa, det luktar konstigt härinne ...
- Jag har rökt en cigg bara, softa ner dig lite va?!
- Men pappa, jag har ... jag menar, mina kompisar har rökt majja en gång och det luktar så, här nu.
- Haha, du är allt bra rolig du! svarade Löjgen och råkade ut för en garvis samtidigt som han rattade omkring bilen lite sick-sackigt på vägen.

- Titta här vad gammelfarsan kan göra, ungar! skrek Löjgen och släppte händerna från ratten, samtidigt som han as-fnissade. Bilen svängde vänster, slirade till och de åkte igenom staketet till vänster om dem och bilen for ned för en brant. Bilen krängde och voltade i flera minuter och efter tio minuter så landade den uppochner. Barnen tog sig ur bilen med stora, blödande sår från pannor och kropp, tätt följda av en skrattande gubbe som kiknade och grät av skratt.
- Haha, här barn, hahaha, här ska vi, hahaha, här ska vi slå upp tältet, hihihi!
Löjgen hade ett djupt jack rakt över ansiktet som var täckt med blod.
- Rena Gröna Lund, eller vad säger ni ungar? frågade farsan glatt.
- Jag vet inte vad min mamma tycker om sånt här, sade Märglund tyst.
- Äh, skit i henne så lever vi längre, det brukade alltid min pappa - eran farfar - säga!
Löjgen tittade i vad som nyss varit ett bagage och drog fram sin väska med campingutrustning.
- Aja, hur fattigt det än är så får vi väl sova här då'rå, sade Flidde. Sätt upp tältet då pappa så vi kan sova.
- Ja, jag ska fixa det nu, sade Löjgen och drog fram ett lakan ur väskan. Han hittade två pinnar och satt en i vardera ände så att det blev två öppningar i lakan-tältet.
- Ska vi köpa en säng pappa? frågade Sandra.
- Kom inte och säg att det är vårat tält? sade Flidde förvånat.
- Jo, det blev billigare så, svarade Löjgen. Mycket billigare.
Det blev snart mörkt och en brasa behövde tändas som skydd mot vilddjuren. Men eftersom att mörkret låg tät så bestämde de sig för att sova istället.

Nästa dag steg hela gruppen ur det improvisatoriska tältet och sträckte på sig i solskenet. Blaj gnydde om att Naniel hade haft sitt knä uppkört i ryggen på honom. Löjgen sade åt alla barnen att ge sig iväg och leta efter ved. Märglund, Blaj och Sandra utgjorde den ena gruppen och Naniel, Flidde och Flonny den andra.

Märglund tog täten för sin grupp och begav sig söderut mot vad han trodde var norr. Sandra undrade vad det var för slags pinnar de skulle plocka med sig och Märglund berättade om sådana som växer på träd och som trillat av. Lille Blaj gick och räknade hur många fingrar han hade och frågade Märglund hur många man normalt ska ha. Berglund sa nio plus tummen i röven och hoppade att de andra två skulle hålla käft.

När de gått i tre timmar bestämde Märglund att de gått tillräckligt långt och att de skulle börja leta efter ved. Sandra sprang iväg och Blaj började gräva i marken där han stod. Märglund flanerade runt i en kvart och plockade på sig tills han hade armarna fulla. Han gick fram till Blaj och sade åt honom att de skulle titta efter Sandra. Blaj tittade upp och Märglund fick då se Blaj sitta och suga på en mask han hade hittat.

De gick samma håll som Sandra hade försvunnit åt. Efter ett tag så började de ropa på henne. Men fick inget svar. Märglund blev orolig över att få skäll av Löjgen så han ökade takten och efter ytterligare en stund så fick han syn på Sandra, som stod och klappade en björn.
- Fin Vovve, sa hon och kliade den morrande björnen bakom örat. Märglund tjöt till och skrek efter henne.
- Sandra! SPRING SANDRA!
- Okey.
Sandra började springa och björnen lunkade efter.
Märglund, följd av Blaj och Sandra sprang som tre idioter tills björnen tappat bort dem.
- Sandra ditt retard! fattade du inte att det var en björn? Frågade Märglund.
- Nä, det var ju en voffvoff, en schäfer.
Märglund skakade på huvudet och gick en bit bort för att tänka. Plötsligt hörde han hur Sandra hälsade på någon och han vände sig om. Sandra stod och pratade med ett träd om hur vackert livet kunde vara när man hade en spade och en träsko.
Han gick fram och tittade på henne och insåg att hon stod och flörtade med trädet.
- Du är ju jättesöt. Vill du hänga med hem till mig sen? Jag bor i ett tält, om du vill.
- Sandra? frågade Märglund. Hur är det med dig?
- Jag har ätit svamp, svarade Sandra och smilade.

Märglund ledde de två vännerna tillbaka till tältet där Löjgen gjorde upp en eld bredvid tältet.
- Ungar, jag ska lära er hur man gör röksignaler snart! sade han friskt och mycket riktigt, en timme senare så stod hela skogen i brand. Medans Löjgen och barnen flydde från elden så ropade Löjgen informativt att "På det här sättet blir vi säkert räddade, om ni bara kunde springa fortare".


De sprang i en halvtimme och kom till en sjö. Helikoptrar cirkulerade området och familjen vinkade frenetiskt. Helikoptern landade och de hoppade in. Alla barnen var överens om att det var den roligaste campingturen någonsin, Märglunds mamma och mamman till Löjgens barn höll inte med om detta och polisanmälde Löjgen. Men det är en helt annan historia.