Marsslask
innerst inne utan övergivenhetskomplex
naturligt nära
lika mycket
du har vår historia i handen
griper tag om vad vi kunde bli
försöker bära våra röster i mun på varandra
försöker lyfta
och du ser din egen styrka
du förstår inte varför det inte går
alldeles för nära hjärtat
alldeles för stor ansträngning
titta inåt
det är ett hål i min kropp
du vet inte ens varför
jag är inte tillräckligt lugn
försöker skildra hur strukturer av luft välter längs väggarna
jag ser ingenting
bara inåt
bara en hel värld av vad jag skulle kunna transkribera
mina fingrar skulle nötas ner
glasdörrar skulle spricka
lyd mig bara för en stund
låt mig slippa galenskapen
jag lyssnar på enkla män
som bara vet vad arbete är när de får använda sin kropp
jag lyssnar på deras historier
komponerar min egen verklighet