Bon soir Monsieur et mon cher Ami,
Efter en längre tids betänketid skriver jag nu årets sista brev till Er – det sista för alltid kanske… Månader av grubblerier samt reflekterande har förflutit och jag tror att jag äntligen har kommit till insikt! Det är dags att vända blad!
Ni kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta Monsieur – och förhoppningsvis jag i Ert, men nu är det tid för mig att släppa taget och pröva om vingarna bär…
Jag tror att Ni funnits där för mig dessa år för att lära mig att SE och för att skapa hinder på min väg som jag nu lärt mig att bemästra. Ni blev en huvudmening i mitt livs memoarer men nu är det dags att sätta punkt - i alla fall för mitt (genom åren) påtagliga bekräftelsebehov.
Vad jag varit för Er lär jag nog aldrig få veta, men som en annan Mästare förkunnade en gång, så spelar det egentligen ingen roll – det är ändå frågorna (vilka man vågar ställa) som är det viktigaste - inte svaren…
Jag behöver ingen krycka längre att luta mig emot eller bli buren av Er skugga genom de svårigheter som korsar min väg – jag är nu redo att stå på egna ben.
Jag vill bara med detta nyårsbrev att Ni ska veta Monsieur, att jag inte anklagar Er för något eller är bitter för att ” vår sak” kanske inte utvecklade sig efter min vilja. Jag är idag övertygad om att resultatet blev den bästa av utgångar för oss båda och att Ni säkert hela tiden vetat vad som varit just det bästa.
Tack för att Ni aldrig tagit illa upp av mina ständiga personliga ”attacker” och för att Ni har låtit mig hållas.
Tack för allt Ni har lärt mig och för att Ni genom Er blotta närvaro tvingat mig att syna mig själv och skåda mitt eget inre. Jag är äntligen på väg att hitta hem…
Kanske vi möts någon gång i framtiden, kanske inte…
Oavsett så kommer Ni alltid att finnas med mig i minnet och på så sätt påverka mina tankar och mitt kreativa handlande.
En god fortsättning/framtid och Ett Gott Nytt År önskar jag Er monsieur - av hela mitt hjärta.
Med tillgivenhet och kärlek
Er Clara.W.