det var en gång då
det var en gång en öken i människohavet barnen dansade blomstrande girlanger ansiktsleende i sandhavens vågors veckade mantlar
kanske mjukvikta servetter kanske stora vida solfjädrar solvindar solsteg solkorn
i nätterna var det kallt barnen satte sig närmre tände eld natt till natt brann eldar berättarord flätades
en natt syntes sanden glimma glänsa stråla glasbitar var sand av eld
det var då jag lade mig i glasvingar glasvingar slöts om så var jag i en glaskula vilken var färgen
den dina ögon ser du fann kulan
så varmvackert var det i din hand nåväl en kula var jag du plägade rulla mig mellan fingrar det var då jag sjöng dig klanger
du växte och det fanns fler kulinnehavare ja ni samlade kulor för nu fanns det många och du visste ju inte mitt vara ibland såg du väl underligt in i kulan det var som om om som som om dina ögon
hörde det du inte såg men du skakade av dig synen
ni började bygga pyramider allt säkrare allt högre dankar klirrade pyramider föll du tröttnade på dessa spel märkligt nog höll du mig nära
du såg en spricka rätade ut handen lät solregn röra vid
det var då kulan vek ut vingar
Övriga genrer
av
Lena Själsöga Keijser
Läst 204 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2011-01-01 22:15 |
Nästa text
Föregående Lena Själsöga Keijser
Senast publicerade
drömnyckel drömöga stjärnskor tvinntrådar silver kalla närbar lövdu rotknä Se alla |