Mer kärt än ett avsked är det inte,
Färgerna har lagt sig ned igen och väntar på en ärlig rörelse.
Inlåsta bilder som tröttsamt visar sig skrattretande lätt.
Kittlas av penslars smekning,
allt i grått.

Tysta blå ögonkast de som nyss talade högt och klart funderar så det hörs,
men ingen blir vis av dessa sömniga karuseller som snurrar.

När du hittar det så vet du ,
ljudlösa varför som håller mina drömmar så jag kan andas.
Aviga meningar som doftar fara,
förvirring där bara du får smeka.

Din renhet behöver min smuts för att färgas till beige,
jag behöver din godhet för att ens få färg.

Vi ska måla tillsammans i Technicolor,
skratta åt att inga rynkor är färglösa när vi älskar.