Jag loggar in i min bubbla och försöker stava till faller isär.
Det finns inte
Inte längre
Inte på länge, hur som helst, någon kraftkälla att ta av

Dränerad på vilja kraft och inspiration sitter jag som en tom byggnad
Lätt övergiven i all hast
Ostädad
Lämnad att förfalla i långsam takt

Ingen byter de trasiga lamporna i korridorerna
Ingen tätar läckor
Det droppar ständigt här – regnar in
Väggarna färgas av fukt och sakta ekar droppar som faller
Som tårar

Det hänger blå klänningar i galgar från taket
Skimrande skira som tankar från en annan dimension
Tomma

Omfamnar tomma plagg
Pärlorna faller till golvet och studsar bort

Jag står och ser pärlorna rulla iväg
Utom räckhåll
Står med en tom tråd i mina händer

Tung som en skimrande pärla
Tvingad till marken av en tyngdlag jag inte längre kan bemästra