"När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett,
vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en männisoson, att du låter dig vårda om honom?"
Psaltaren 8:4,5
En helt alldaglig händelse idag kom mig att få upp ögonen över Guds storhet och makt i mitt lilla så obetydliga liv, mänskligt sett.
En av mina söners familj bjöd ut mig på en asiatisk restaurang. Därefter åkte vi och handlade i ett matvaruhus.
Vid hemkomsten kröp jag ner under mitt sköna duntäcke och somnade så gott och vaknade med "friden som övergår allt förstånd" Filipperbrevet 4:7
... jag påmindes om det min så högt älskade och dyrbara själsfrände fick till mig i starten av vår vänskap för snart fyra år sedan nu
...hur Herren kom med ett stort duntäcke full med välsignelser och vila och hur Han svepte detta omkring mig och jag bara satt och njöt av Guds härlighet
och sedan blev alla fjädrar mina egna och lyfte mot högre höjder. Wow!
Två journalböcker kom fram och jag började insupa under tårar de tilltal min vän fick redan då men som först nu går mot sin fullbordan.
Profetiska tilltal då de slår in är som stjärnor i natten som lyser upp tills målet och dess fullbordan är nådd.
"Herre, vår Herre, huru härligt är icke Ditt Namn över hela jorden" Också ur Psaltaren 8