I flera år hade jag en värk, som
strålade ner i båda benen, jag sa ofta
hade jag bott i Italien hade jag gått ut
på gatan och skrikit ut mitt elände och min
smärta, där hade kanske någon lyssnat...

Och jag sa till min man de kvällarna när det
kändes, som värst tänk om jag kunde hänga
upp mitt skelett på en galge om natten det
verkar, som om det behövde rätas ut och
så kunde jag få titta på det och se om det är
något fel på det. Då visste jag inte vad jag sa
och oturligt nog glömdes detta av med tiden...

För när jag talade om mina bensmärtor för
många år sedan för första läkaren, sa han bara.
-Har någon i din familj din släkt haft sådana
symptom? -Nej, svarade jag inte vad jag vet...
Då tittade han på mig och sa:
-Men då är ju du en gnällspik!
Det var den diagnosen jag fick på smärtorna!
Däremot frågade han mig hur jag hade det med spriten.
Jag svarade ärligt att jag bestämmer över spriten, Jag
dricker när jag vill. Jag kan ta ett glas en måndag. Det
behöver inte bli till veckosluten om det inte lockar mig
då. Jag kan ta ett glas whisky var kväll i en vecka
eller mer... Hålla upp i månader om den inte lockar mig...
-Oh, sa han, du har problem med spriten, din lever
måste kollas... -Jag har inga problem med spriten
sa jag, den bestämmer inte över mig! Jag skickades
till undersökning. Beskedet därfrån: -Levern helt OK!
Han brydde sig inte om mina bensmärtor jag lämnade
honom på direkten!

Jag berättade sen för andra läkare, sjuksköterskor
och vårdpersonal vart än jag kom om och om igen
om mitt onda och sa att snart kan jag inte gå,
hjälp mig! Jag blev undersökt av deras ögon och
händer och jag såg ju frisk ut inget fel hittades.

Någon rekommenderade en salva för mina fötter!

Då drog jag in min man i min önskan om hjälp jag sa:
-Blir min smärta i benen så svår att jag inte kan gå
då får ni två att ta hand om, då kan jag inte sköta
om min man, som sitter i rullstol och behöver hjälp
dygnet om för att överleva...

Jag fick vara med om provtagningar men alla visade
bara ett: Att inget felades på mig var smärtan, som nu
nått till fötterna kom ifrån begrep sig ingen på. Och då
hade det gått så långt att jag hade värk i kroppen
på båda sidor ingen sida att ligga på att vila på på
natten. Att bara ligga på rygg är otroligt trötttande
för till slut vill man bara skrika när man inte kan
byta liggställning. Höger knä börjde kännas av
mer men inte det vänstra.

Men allt blev värre ondare jag skrev ett brev till min
läkare om det, kom då förbi patrullen av bodykvinns,
som skyddar honom emot infallande patienter...

Jag fick träffa doktorn. Jag sa nu går det inte längre
jag skickades till magnetröntgen. Efter några dar,
annars brukar det ta veckor, ringde han upp mig och
sa att jag hade rätt!

Det var tur att jag satt ner när jag hörde detta annars
hade jag ramlat ner på golvet när jag fick detta
beskedet. Att jag äntligen hade fått en diagnos
på det onda jag känt och på det fanns det: Papper!

Jag har ett hål på 5:e ländkotan ca 8 mm stort det gör
att när jag rör min kropp blir skelettet snett, drar mer
åt höger, så då blir det mer tryck på höger ben och knä.
Jag fick också veta att åt detta finns bara tre saker att
göra, steloperation, men hur det går är ovisst, jag kan
få en stödkorsett för min rygg, en sjukgymnast kan
ge råd så jag själv kan ge min kropp mer styrka.

Jag sa, skicka mig till sjukgymnasten... I torsdags
när jag var där hon bad mig berätta. Jag la då
tonvikten vid att jag ständigt hade ont på båda
sidorna på kroppen men ingen tycktes
alls tro på vad jag sa...

Hon berättade då att "mitt hål" i ryggraden gör
att där det sitter, drar skelettet snett, men mest
åt höger, men även åt vänster. Dock inte så mycket
som det gör åt höger. Men sa hon, givetvis förstår
hon att det gör ont även på min västra sida. Och
skelettets sneddragning gör att jag får ont i
mitt knä, det blir snedbelastat.

Hon talade om vilka möjligheter det fanns för
mig att må bättre och känna mindre smärta.
Just de, som doktorn föreslagit... Jag valde
att hon skulle ge mig råd... På den vägen
är det...

Varför jag berättar detta. Jo för om det är någon
mer än jag, som känner smärta och söker efter
bot för den och aldrig blir trodd, ge aldrig upp
till slut dyker det upp någon, som skickar en
vidare till rätt person och instans, som
kan hjälpa till!