Jag tycker om
alla de tanthattar,
som vandrar omkring
på damer i
sextio, sjuttio, åttio och nittio-års ålder

Nostalgin och tryggheten flödar,
de förmedlar en egen historia
på utdöende,
de tillhör generationen före mig.

Men jag blir glad av dessa
tjusiga hattar
enkla mössor
tuffa baskrar
med eller utan skärmar

i olika material,
mönster, färger och former,
så personliga och speciella.
Jag kommer sakna dem
och deras bärare.



Hittills har min generation
varit ganska allergisk
mot mössor av olika slag.
Med vissa förståndiga undantag.


Håret blir platt och elektriskt,
man ser inte tuff och snygg ut.
Vi upplevde det som bondnigt
och töntigt att bära mössa.
Bättre att frysa öronen av sig
bara för att få se \"fin\" ut.