Hur hittar man ut när livet är fullt av trassliga trådar? När man känner att man trampar vatten för att kunna andas. Jag river och sliter i tråd efter tråd men lyckas aldrig nysta rätt.
Frustration ligger och lurar bakom vänster hjärtkammare och på andra sidan tar sorgsenheten plats.
Att andas tar på krafterna. Luften jag andas in känns lätt och syrefattig.

Ibland vill jag bara ge upp, bara kapitulera inför livets krumsprång.
Jag vet allt redan. Jag hör vad du säger. Det krångliga är att jag inte förstår.
Varför, känns som en mycket välanvänd fras för tillfället. Inga svar lyckas jag få.

Då slår förvirringen till igen. Ett hårt slag i magen så att luften går ur.
När det som kommer ur din mun, som skrivs av dina händer, inte stämmer med det ditt hjärta sjunger. Då ekar det i själen. Det känns fel. Så fel.

Min mamma har alltid sagt, lita på det ditt hjärta säger. Jag gör det.
När tänker du börja göra det? Vidare har hon alltid sagt att lita på dig själv.
Jag gör det. När tänker du göra det?
Hon har också sagt mig att tilltro till människan och livet leder mig på min väg. Jag litar på det. När tänker du göra det?

När älskling, tänker du lita på oss?