Natten är otroligt stor.
Jag hör dess molniga röst från längre bak i rummet och förstår inte vem som har släppt in den för den har inget att säga som inte sagts tusen gånger.
Jag tittar mot den, hittar precis den stjärnan som jag alltid har drömt om, sträcker ut armarna i motljuset och försvinner bort mot den.

Vi står på en strand där sanden inte syns och vattnet inte rör sig
Istället för palmer växer tébuskar
Ceylon Gardens

"Jag har något i fickan...
Min enda livlina som snart kommer användas som mitt enda koppel,
Och bara för en kort stund känner jag inte igen mig. Jag är ny för mig själv.

Det kanske är värmen, solen, sanden, skuggorna, färgerna, ljudet av vågor, vinden, det faktum att min hjärna känns som en torr bomullstuss mot ett öppet sår och spretande nerver. Det kanske är feberdimman eller cigarettröken men jag kan inte se dig. Det kanske är för att mitt ena öga är blött och det andra torrt, det ena brunt och det andra blått. Men jag ser dig inte längre. Det är därför jag sträcker fram armen mot platsen där du just låg...

Jag lever, jag är död"