Det finns en dröm, en ljus sida av verkligheten.
En ljus sida som jag kvävde och förgäves gav till det dunkla.
Ingenting fick jag för det. Ett stort hål som bara blir större och större. Djupare och djupare. Svartare och svartare.
Kommer drömmer återvända, kanske uppenbara sig oftare; även slå in?
Kommer tagtråden runt min hals och tunga någonsin försvinna, kommer någon känna sig manad att klippa av den? Låta mina vapen falla till marken? Låta mig vara öppen, men bara för en kort sekund för att inse vad som jag gjort fel. Eller vad som jag gjort rätt.
Gjorde jag rätt som nekade kärleken, släppte jag på trycket vid fel tillfällen, kramade jag fel människor, höll jag kvar vid fel tillfälligheter? Dög jag inte ?
Duger jag inte nu?
Den ljusa drömmen är borta, så långt bort att jag inte ser..
Jag ser inget ljus, jag kommer aldrig glömma.. Aldrig sluta tänka \"varför?\"
Jag är den blodiga ängeln, med svart gloria. Gud förvisade mig när jag anklagas ha skapat lidande hos andra, men det han inte visste var att blodet från mina vingar och min svarta glorias mörknad var av min egen smärta och min egna saknad.