Då kvinnan rider mannens lem
det är en ritt som går hem
I de allra flesta av stugorna
trotsandes envisa närvaron av flugorna

surrar gör de likt ihärdiga rykten
under den allomstädes irriterande flykten
Sjas på er edra ettriga fän
ser ni icke vi söker ge oss hän?

Om ni icke mot oss är snälla
skall jag slå er med min smälla
i vart ’upp’ så klatchar jag med min bak
för övrigt redan min älskares sak

ety det är en härligt yrande dans
och var lördag jag ser min chans
då korna har mjölkats och foder givits så
lägger mannen upp sig för ritten på

den där styva härliga kraken
vilken till vardags ej alls liknar staken
när jag den rider sitter jag upp i sätet
vilken han hyllar likt majestätet