Innan natten rullar in som en tveksam viskning och sjunger som en vind i lunden blir din hand kall i min.

Innan natten rullar in, sjunker jag som en dröm i livet. Du singlar som en ensam trasa
över söders takåsar.

Det här har varit mitt livs kallaste dagar, alla dessa timmar, som små tärningar, rättvist uppdelad melankolisk kolik.

Det visslar så jävla oskönt genom näsan när jag springer och jag vet att du springer ifrån mig.

Målbrottsbullrande röster puttrar på tomma tunnelbanestationer. Det slår i mig när jag hör de kommer närmre och en som sakta försvinner.

Så jag ler mot dig, fast mest för mig själv, när natten sakta rider ut.