Osynlig portal till en värld jag inte kan nå
Avvisande, kall och hård
blås varm luft i ett ömkligt försök att påverka
rita kärleksförklaringar i imman
återigen är den kyliga ytan ovetande, obryende om min existens
sträck tvivlande ut en tynande hand mot den skira grönskan utanför
slå hårt i en ovänlig vägg jag förut aldrig märkt
dra försiktigt handen tillbaka igen
skäms för dig själv, du har ingen rätt
ingen rätt att störa
stanna innanför den osynliga väggen
man får se men inte röra.