Om inte detta är mitt öde, undrade jag, var finns det då?
Det är inte viktigt, svarade Csilla. Du måste tänka som så:
Att ditt öde är fastvuxet någonstans djupt i din egen själ
Att ditt öde är det du väljer, din egen framtids Akilleshäl!

Att ödet är en fjärran destination, höljd i gråvit dimma
Dimman kan ej förnimma ens den vekaste strimma
av Framtidens skeenden, eller ens flämtande glimma
Du är ensam, valet är bara ditt i din ödesmättade timma.

Men vad skall jag då göra, undrade jag, lätt övergivet.
Du måste ändå ana, sade Csilla, hur du skall ta klivet.
Välj nu din lina, börja så din vandring, men vandra väl
på det att du inte faller, går vilse, eller förlorar din själ!