Det låg skuggor över tidens ände, de gav hoppet en sista knuff mot avgrunden. Knivskarpt läge  för vår skapande framtid, som höll oss under sina beskyddande vingar

Döden tvådde sina händer, öppnade famnen för att ta emot vårt fall. Vingade, som änglar kom minuters räddning.. Vinden gav inte upp andan, utan blåste liv under skuggorna, som förflöt med framtiden och gav oss ljus åt hoppet