*

ödet lagt för dina fötter
än en gång

domsluten straffen
trött är du trött

friheten onåbar

jag har väntat

beredd sedan ödeläggelsen
omsluten av din varelse

medan markerna tinat

som hur du i ödmjukhet smeker min själ
så faller jag

mjuk het framför

där du dämpar hårdhet
leder ljus

följer jag din sida
till din världs sista utpost

*