Du flicka där på ängen
i maskrosens skrud
du vänder dig mot solen
som sommarens brud

Du rör dig vid glittret
av solstrålens glans
och bjuder din skönhet
till livslustens seans

Du blänker som guld
i gräset där du står
och blir till en symbol
för kärlekens spår

Vid asfaltens hårdhet
din styrka ses bäst
på ängen den gröna
du växer som mest

Du ses som ett ogräs
men inte av mig
din glittriga nuna
är älskad av mig

Du sprider dina frön
som vingar i vinden
och lägger din kärlek
som balsam till kinden

När regnet faller ner
du troget står kvar
en liten sommarbrud
med glädje underbar