jag kommer in
och chockhöjer stämningen

för alla vill väl garva?

kom igen publiken
skrik ÄNTLIGEN!
en poet som kan ta sig själv
på lagom stort allvar

kolla på mig, kolla på mig
exhibitionist ut i fingerspetsarna

jag skriver inte
för såna som dig

bara extraherar
mina fifteen minutes of fame

fått lära mig
att texten blir bra
först när den blir
en säljbar produkt
stöpt i deras formar

estradpoesi ska visst vara sån
att man sväljer sina känslor
det är inget man talar om

och jag kan låtsas må bra
om det gör att jag vinner
den här konstiga tävlingen

man kan inte tävla i poesi
men jag var här i fjol
och jag är här i år igen

men tillbaks till hur
jag ska spendera min kvart

jag kan ju skriva en deckare
den kan handla om en
lite labil pensionerad snut
som ska lösa ett sista mord

eller om det perfekta brottet
där en av tjuvarna begår myteri
och snor hela bytet själv

eller så börjar jag måla
akvarellstilleben
av fruktskålar

kanske dikta om min villkorslösa
kärlek till min dotter

eller om
vågor som kluckar
om hur rosor luktar
limerickar och haikudikter

kan hålla på
i några år
tills ni fattar
att jag bara
är en okunnig bluff

nej, jag vet!
jag skriver nåt diffust politiskt
om vargjakt eller kalvslakt
kanske en buskis-sångtext i valstakt

eller nåt abstrakt
om en årstid
när jag sitter och zippar portvin
på min altan
och himlen är så blå och vit

huvudsaken är kanske
att det rimmar finurligt

fly-från-snuten
spy-på-kuken

JA!
skitbra
för könsord verkar vara rätt uppskattat
om man gör det på rätt sätt förståss
annars kan man lätt bli utskrattad

dom får gärna vara kraftfulla
samtidigt inte för grova
som att straffknulla
nåns morsa

men jag måste
förstår du
få mina femton minuter
i rampljuset
det är min livsuppgift

hur ska jag annars kunna dö
med ett leende på läpparna

om jag inte finns
som en egen sida
på wikipedia
eller åtminstone
på flashback

och har över 500 vänner
på facebook

utan det existerar man inte

bara som centrum
i sitt eget universum
i sitt eget inre

nu har jag 12 minuter kvar
och hur fan ska jag
spendera dom?

lite sent att bli proffs
i fotboll kanske
med mina 30 år på nacken

sent att bli en pianovirtuos
vid fem års ålder som mozart

eller bli riksdagspolitiker
med alla mina lik i garderoben

bli nakenmodell
med alla ärren och såren

tror nog att jag fortsätter
skriva poesi
fast på mitt eget vis

när jag irrar runt
på en hal is

en kolsvart gråskala
med enbart uppförsbackar

i 12

minuter

till