Fångad i apatins bojor

Oföretagsamhetens skuggor lägger sig som ett tungt täcke över rummet

Och tiden

För få siffror på urtavlan

Jag går längs med välkända gator i det lätta snöfallet, samlar grus under skosulan

Drömmer om ett nytt jobb och ett annat liv

Mannen som ligger där på Drottninggatan med ett uppgivet rop på hjälp runt sin hals verkar sova med ansiktet dolt under den skitiga jackans huva

Jag passerar som alla andra

I majoritetens ström, kollektiv individualism

Vad är ett liv om inte en knappt märkbar sekund på planetens tidsaxel?

Men med omätbart innehåll

Innehåll som består av lycka blandas med stunder av känslan att vara

Fångad i apatins bojor