~*~

Smaka på den, och bliv hädanefter ibland Gudar
Du själv som Gudinna, icke till Jorden begränsad,
Utan stundom i Luften, såsom vi, stundom
Uppstiga till Him'len, med dina meriter, och se [80]
Vilket liv som Gudar leva där, såsom du skall leva.

Då han detta sagt, drog han sig närmre, och till mig framhöll,
Ända upp till min mun av samma frukt som innehade rollen 
Av den vilken han hade plockat; den förnöjsamma välluktande doften
Påskynd'de så aptiten, att jag, tycktes det mig, [85]
Icke annat kunde än att smaka. Oförtövat upp till Molnen
Med honom jag flög, och nedanför åsåg
Jorden utsträckt ofantlig, en utsikt vid
Och varierande: undrandes över min flykt och förändring
Till denna höga upphöjelse; plötsligt så [90]
Var min Vägvisare borta, och jag, tycktes det mig, nedsjönk,
Och föll så i sömn; men O så glad jag vakn'de
Att finna detta var blott en dröm! Sålunda Eva om sin Natt
Förtäljde, och sålunda svarte Adam sorgsen.

Bästa Avbild av mig själv och kärare halva, [95]
Bekymren i dina tankar denna natt uti din sömn
Påverkar mig likbördigt; icke heller kan jag tycka om
Denna vulgära dröm, från ondskan sprungen fruktar jag;
Ändock ondska varifrån? i dig kan ingen hysas,
Skapad i renhet. Men vet att uti Själen [100]

John Milton 1667

LPWJ svensk version 30/03/11

Förlorat Paradis: Bok I - V (J.Milton)