jag såg det ifrån vägen när jag kom
körande med bilen, att det är nästan
snöfritt i skogen nu

det får mig att längta, till mina
barndomsstigar, där jag så många
gånger vandrat, för att få lugn och ro
känna tystnaden, vila i den

slippa höra alla hårda ord
som skar som knivar i mina öron
slippa höra hur oduglig och dum
jag alltid var

att nästan alltid få höra
hur duktiga grannens flickor var
ord som gjorde så ont
att jag bara ville sova
och aldrig mer vakna

det var dessa gånger,
när jag kände mig så värdelös
dum och okunnig
som jag sprang
eller cyklade
hem
till mina morföräldrar

snart kan jag åter vandra
på dom gamla stigarna
i min barndoms by

stigarna som för mig bort från
allfar vägen och livets brus
till tystnaden i en skog
som jag älskar
i en skog där det finns både
björn, varg och lo djur

djur som jag en gång för länge sedan
inte hade en tanke på
att vi älskade samma skog

snart kan jag åter igen
gå i den skogen
känna lugnet och tystnaden
lyssna till fåglarnas sång
höra ändernas tjatter i tjärnen
lommens rop sena kvällar
när skymningen faller
rovdjuren gör mig ingenting
om jag inte skrämmer dom
och varför ska jag göra det



anits 30 mars 2011