Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Barndomens ögon, hur man såg på saker när man vad liten. En sten kunde var ett hus. Plankor var stora båtar, en sjö var ett hav.


Barndomens ögon

Jag minns hur jag sprang på den gamla skogsvägen, i full fart sprang jag och min bror. Barfota och med små lätta steg tog vi oss fram igenom skogen.

Skrattade och med varsin pinne, som vi använda för att slå ner ormbunkar... ormbunkar som var levande fiender i våra ögon. Jag och min bror, två ädla riddare på äventyr i det vilda landet. Vi tog till flykt mot stranden när fienden övermannade oss, där svalkade vi oss efter en hård och skoningslös strid.

Segern var inte långt borta nu, fienden var utrotad på den östra sidan av riket nu.

Plötsligt ett rop från drottningen, ekade igenom skogen, de två små prinssarna satte av mot slottet, där kungen och drottningen väntade.

Vi sprang ut ur skogen och där stod mamma och pappa och väntade på oss, middagen var serverad!




Övriga genrer av Sjömannen
Läst 265 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2011-03-30 13:16



Bookmark and Share


    Sjömannen
Ett varmt minne som man alltid kommer ihåg. En barndom av trygghet och fantasi! Fint att den tilltalar er!
2011-03-30

  Linda CH VIP
Oh vad härlig! Fantasin är obetalbar tyvärr bleknar den lite med åren.
2011-03-30

  filosofian
Vad mysigt! Det var så roligt att kunna skapa sin egna värld och leva sig in i den!
2011-03-30

  Anna*
Nostalgisk tillbakaglimt som lägger sig varmt om hjärtat! Fint!
2011-03-30
  > Nästa text
< Föregående

Sjömannen