jag är trött på all ångest

den regnar ner

jag har inget paraply

blöt, när jag vill vara torr

kall, när jag vill vara så varm

så positiv att himlen faller

att överleva är det viktiga

så positiv att du mår illa

men vad rör det mig

så positiv att det retar dig

jag är trött på all påhittad dystopi

den förpestar tillvaron och drar mig bort

när jag vill hem, när jag vill vila i din famn

jag slår av

kopplar bort

allt som stör

ställer mig sist i kön

för jag har all tid i världen