Ack så ljuvligt mönster ter sig
utifrån ett fönster, ut i naturen det skådar.
Ranka högt,
ranka lågt,
icke sanka vad du funno.
Så spröd blomman är,
står där i all sin prakt,
ger näring till visdomens bröd.
Naturens vilja att var år,
var vår,
vilja slå ut,
vilja leva för att på hösten skilja allt åt återigen.
Tankarna rämna i all hast endast de lämna
en härliga känsla.
Känns uti hela kroppen.
Alltid närvara i naturens vackra göromål.
Alltid försvara vad vi fått till låns av moder svea
som ej äro på rea.