Du vill träffa mig igen snart säger du men det är väl mest för att det är så mycket mer okej att kalla
mig slyna än någon i din älskades hus. Det
blir vagare nu, det känns knappt

längre när hon ringer och frågar om jag sett dig idag.
Ring mig snart säger du jag vet mycket väl att du hellre vill rycka mig hårt i
nackhåren men sociala förpliktelser är ju trots allt det som skiljer oss från
djuren.

Fyfan för dig och din vackra flickvän, fyfan för mig och min tillgänglighet. Lättare att knulla än catwalkelegansen lättare att riva än omslagsansiktet, jag har ju
mer hud att disponera. Jag kan

blåsa vart jag vill och jag kan
inte röra mig alls.

Måste vara världens enklaste överenskommelse, lika självklar som att Hitler alltid gråter innan slutet, lika förutbestämd som rödvinsdropparna som sipprar ned på den antika duken. Du är en trasig fingernagel som fastnar i mina nylonstrumpbyxor och rivs av halvvägs till

nagelbandet.

Jag såg Gud en gång när jag var liten. Han vandrade längs strandpromenaden i vit kostym och stråhatt, och jag lovade saker jag aldrig kunde hålla. Jag grät för världen, han blinkade bara, klart han visste hur det kändes, han hade ju vuxit upp med en mahjongtalang som enda merit men det hade ju gått hyfsat

ändå. Ett decennium senare skulle jag träffa min Columbine med tårar av salpetersyra och handgranater i håret. Vaknade med sönderbitna läppar och tänkte att äntligen

har jag funnit mitt fördärv.

Men
hennes skrik den sista
natten var det enda som etsade sig fast, resten är
dina fingrar i hennes hår och mina
ord, lika transparenta som luften som band oss samman.

Ingenting är heligt
och ingenting är mitt

Livet
är så simpelt ibland.