du stod där i ett vardagsrum
släckt, tyst och tomt
på himlen låg allt mörkt svart
du hörde åskan gå
tittade ut, då blixten slog
fladdrigt speglades bilden upp mot rutan
visade hastigt scenen bakom
de nakna vingarna, vars mjuka dun
låg spritt över milasmattorna
vilka ännu låg klibbigt kvar
dränkta av henne
det sista blida
trygga, varma
som hållt dig kvar
bort från gränsen
bakom muren
men du ropade inte
du viskade bara hennes namn
om och om igen viskade du hennes namn