Synden tynger himlen med tårar men regnet som faller ger ingen näring åt marken som absorberar det. Det bjuder ingen våt känsla och dagarna tycks nästan än torrare nu.
Kölden har svärtat mina fingrar och tår. Den river i märgen och tvingar smärta i hals och bröst. Jag har blodsmak i munnen.

Jag ser träd efter träd sväva i luften och rådjur som leka ibland de, högt ovan marken. Tidig vinters frost kramar dess ruttnande rötter som drar i mina kläder likt utsvultna, utmärglade trevande själar i dimman. Evigt törstande efter vatten.

Det har öst i dagar nu.