jag vill skära mig på din höftben
gömma mig i naveln din


jag vill att du ligger på min rygg
så att vi andas med varandra

jag behöver dina nyckelben
för att släppa ut gasellen bakom galler

jag minns din ring med prästkragen på
jag var Robin Hood och du var Marion

du var för bra
du är för bra

du är den enda som har fått mig

att skratta gråt

att halsa i mig mina tårar

din genomskinliga hy
och dina vulkaniserade ögon

när jag skriver detta skälver jag

du åt alltid hela äpplet
varken kärnhuset eller äppleflugan lämnade

kanske borde jag förstått

vårt skedande var kanske inte de mest perfekta pusselbitarna
men värmen gjorde oss till tre

din sällsamma hallontunga
var alltid sval
och du målade altid så vackra tavlor
i min mun

när du försvann tog jag inte det så hårt

jag var ju ändå inte kär
du var bara tidfördriv
ett vackert slott att titta på

jag har nämligen svart bälte
i psykologiskt självförsvar
jag kan sparka jag kan ducka
men jag kan inte gråta

men nu har jag förstått
att du fick mer med dig än jag trodde

jag har raderat hälften av min ipod
för både Queen och Fleet Foxes gör för ont

jag kan inte dricka te som smakar passionsfrukt
inte heller popcorn slinker ned

jag tror inte du försökte såra

men varken blod eller benbrott

kände dina uppsåt.