Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
märkligt, den är inte full av stjärnor


DAGBOK: JAN - JUN.



jag tar bort saker

lämnar dem bakom mig

i brinnande högar

likt lysande stjärnor

i backspegeln

tills hela jävla horisonten glöder

likt ett hav av ljus


~


han slänger ut en lina och jag hänger med

senare behöver jag inga fler

jag svävar ändå


hon pratar om ett monster

och jag säger att jag har sett det här mönstret förr

hon skriker att jag inte förstår och jag önskar att jag faktiskt inte gjorde det


det skulle vara enklare så


hon drar fingrarna för nära

som en kondensator som en sanning som en stöt

känner jag andetagen igen och jag undrar om hon känner

hudens lena effekt

dess förmåga att lagra en laddning


hon säger att jag är vacker

och drar sin hand längs fläckarna på min hud

en karta av imperfektioner


jag söker en väg ut ur sinnet

en känsla av frihet

utan längtan


bortom


någonstans


på Scheelegatan 5 gör det ont

och på andra sidan skrattar de

om jag bara inte vore så full och sönder så


en skiva av glas drar en gräns mellan oss och dem

och på insidan rör de sig som i slow motion

eller så är det bara vi som står still


de pekar på mig med hela handen

och säger 'du brinner av energi'

mannen i dörren pekar åt ett helt annat håll

och säger 'ta ett varv till'


alla dessa sånger

episoder om kärlek

från någon annans röst

betraktar mig som något att ha

'man hör det man vill höra'

jag är en helt egen religion


senare ligger han där för full för att gå

och jag tänker att det som skiljer oss åt är talang

berömda sista ord


tystnaden är total i detta tomrum

trots alla röster som skriker

och slåss i min kropp


under samma kväll frågar tre olika människor


'vad går du på?'


jag ger dem åtminstone en del av sanningen


'golv och kärlek'


det slutar ändå med att jag ligger med mig själv igen

ett maniskt mantra i takt

det är skönt att vara själv


det är skönt att vara själv


jag självmordsformar mina tankar

och skär av mig all betydelse

för jag har mycket kärlek att ge i år


för det finns ingen vila för de trasiga

och stenen ligger still

men ändå rör den sig


men ändå rör den sig



~


det spricker aldrig så långsamt

utan ljud

och i evigheten


vit tapet









Fri vers av Johannes
Läst 1391 gånger och applåderad av 41 personer
Utvald text
Publicerad 2011-06-08 15:35



Bookmark and Share


  poesi pplot
Gillas skarpt.
Början känns som en Stry-låt. Underbart. Jag läser vanligen inte långa dikter då jag internetstressar omkring men detta poem tog jag mig igenom trots dagens damptendenser.
Glad för det.
Man tackar och bockar.
2013-09-01

    Yria
Riktigt bra!
2011-09-18

  dead_prez
ja, helt ok
2011-09-14

  Hon, Hanna
Det här var en text som fängslade mig. Vackert och skickligt skrivet. Jättebra helt enkelt!
2011-09-13

  entusiasm
Helt fantastiskt lysande skrivet! Helt mållös
2011-09-12

  mayhem and order
Jag har bokmärkt och läst om och om och varje gång lämnar jag utan kommentar. Nästan så blir det nu också för när något är riktigt bra så har jag svårt för att kommentera. Well,den här texten är sån för mig.
2011-07-11

  Robert W
jag saknar dig johannes.
du är en helt egen religion.
2011-06-11

  Mina Widding
gillar monster/mönster-grejen som får mig att minnas Jens Lekmans make believe/maple leaf (som en vän har upprepat i nya formationer en tid nu som en lek med missförstånd, vilket förstås gör att jag fastnar för det nu). håller med en av kommentarerna innan om att kapacitativa måste vara svårt att läsa om denna text är menad att läsas/estraderas - men man kan förstås leka med det också, och stamma fram just det ordet. eller lyckas med det, vilket kanske vore ännu snyggare.
i övrigt är jag ett fan av dagbokspoesi, så det tilltalar mig.
och ja, stjärnor? jag ser mest en massa mörker... & visst är det kanske lite trist att det inte vänder på slutet, men man kan ju inte alltid servera allting på ett guldfat. jag ser de sista raderna som balfylleångestblicken på väggen mittemot sängen man inte orkar ta sig ur, men jag hoppas att det i verkligheten inte varar i evighet.
2011-06-09

  Ms Lovecraft
Så oväntat av dig; en text full av stjärnor. Som vanligt är du lysande. Styckena bildar små egna historier som är som små egna världar som tillsammans utgör en levande beskrivning av en räcka liv. Kanske att sista stycket hade passat bättre in i en annan text. Jag vill gärna tänka mig att avslutningen på dagbokspoesin är att det rör sig, att livet går framåt.
2011-06-09

  Anna*
Titeln var inte så tilltalande men innehållet var suveränt! Applåderar dina fantastiska formuleringar som jag hade citerat om jag suttit vid en dator. I telefonen syns inte din text när jag skriver. Applåderar igen
2011-06-09

    ej medlem längre
Satan, vad bra skrivet. Väldigt vacker text.
2011-06-09

  Lola
Fakk Jäh.
De senaste gångerna du läst den har du hoppat över det där med kapacitativa effekt, vilket jag tycker är bra, för det är ett ord som man fastnar vid, stannar upp vid i tanken, och det i sin tur gör att man inte flödar vidare tillsammans med texten.
Du har läst den:

känner jag andetagen igen och jag undrar om hon känner

hudens lena förmåga att lagra en laddning

...vilket jag tycker är mycket bättre flow-mässigt.
Annars vet du hur kick ass jag tycker att den här är.
2011-06-09

    Teddy
Jag uppskattar denna skörhet, nakenhet, i en text. Som att jag verkligen får lov att läsa en dagbok. En mycket välskriven sådan.

Det är en svår balans det där...att skriva som för dagbok utan att bli patetisk. (jag tror att du förstår vad jag menar) Du lyckas. Och jag önskar att jag hade din talang.
2011-06-08
  > Nästa text
< Föregående

Johannes
Johannes