märkligt, den är inte full av stjärnor
DAGBOK: JAN - JUN.
jag tar bort saker
lämnar dem bakom mig
i brinnande högar
likt lysande stjärnor
i backspegeln
tills hela jävla horisonten glöder
likt ett hav av ljus
~
han slänger ut en lina och jag hänger med
senare behöver jag inga fler
jag svävar ändå
hon pratar om ett monster
och jag säger att jag har sett det här mönstret förr
hon skriker att jag inte förstår och jag önskar att jag faktiskt inte gjorde det
det skulle vara enklare så
hon drar fingrarna för nära
som en kondensator som en sanning som en stöt
känner jag andetagen igen och jag undrar om hon känner
hudens lena effekt
dess förmåga att lagra en laddning
hon säger att jag är vacker
och drar sin hand längs fläckarna på min hud
en karta av imperfektioner
jag söker en väg ut ur sinnet
en känsla av frihet
utan längtan
bortom
någonstans
på Scheelegatan 5 gör det ont
och på andra sidan skrattar de
om jag bara inte vore så full och sönder så
en skiva av glas drar en gräns mellan oss och dem
och på insidan rör de sig som i slow motion
eller så är det bara vi som står still
de pekar på mig med hela handen
och säger 'du brinner av energi'
mannen i dörren pekar åt ett helt annat håll
och säger 'ta ett varv till'
alla dessa sånger
episoder om kärlek
från någon annans röst
betraktar mig som något att ha
'man hör det man vill höra'
jag är en helt egen religion
senare ligger han där för full för att gå
och jag tänker att det som skiljer oss åt är talang
berömda sista ord
tystnaden är total i detta tomrum
trots alla röster som skriker
och slåss i min kropp
under samma kväll frågar tre olika människor
'vad går du på?'
jag ger dem åtminstone en del av sanningen
'golv och kärlek'
det slutar ändå med att jag ligger med mig själv igen
ett maniskt mantra i takt
det är skönt att vara själv
det är skönt att vara själv
jag självmordsformar mina tankar
och skär av mig all betydelse
för jag har mycket kärlek att ge i år
för det finns ingen vila för de trasiga
och stenen ligger still
men ändå rör den sig
men ändå rör den sig
~
det spricker aldrig så långsamt
utan ljud
och i evigheten
vit tapet