I en fortlöpande, mental förgängelse

den älskade och käre sjunker ner,

allt djupare i glömskans dystra fängelse

och där sig allt mer underligt beter.

För anhörig, så trist och vemodsfyllt,

så fruktansvärt och svårt förstå,

 den älskade, som tidigare ens dag förgyllt,

nu plötsligt – bort försvinner i det blå.

Försvinner mer och mer för varje stund

likt ett fartyg som lagt ut från land

eller som vid dagens sista skällvande sekund

solen sjunker ner bak horisontens rand

En bild utav den drabbades bekymmer

– då med omvärlden hon förlorar sin kontakt

– då sjukdom hennes sinne skymmer

– då hennes hjärnfunktion el längre är intakt.