Gryningens skepp
Gryningen
och skeppet som ankrat
vid den öde ön
där de drunknade bodde
Nu speglar sig världen
i himlen
nu är vassen
en flock
av sovande pelikaner
och träden på udden
vid vars spets
sköldpaddan med de röda tecknen
på sitt skal
ännu vilar
träden står och viskar
om hon
som var här i natt
om hon som kom
och rörde vid skogen
vid ugglorna
och fladdermössen
vid de osynliga
vars doft hänger kvar
i hängena av sly
vid vattnet
vid själva vattnet
Träden minns månen
hon som är ljus
också när stjärnorna falnar
och dör en efter en
när gryningen
kommer nära
Då var då
Då var en vandring
till andra stränder
då var natten
då var dagen
när hon som bar nycklarna
i bältet
till skrin hon ännu inte
visste fanns
gick och mötte sjön
som sa ”kom”
gick till stranden
och tog av sig sin klädnad
och klev i vattnet
och blev till en fisk
blev till en gös
blev till en mört
blev till en lax
med regnbågen spänd
över ryggen
Då var då
när hon sam till djupet
och när hon kom åter
till ljuset
och när hon klev upp
ur sjöns nära famn
och tog på sig sin långkjol
och sitt bälte
och sina nycklar
och ännu ändå var
en kvinna
Ser fiskarna där jag sitter
ser de små glittra
och söka efter larver
och myggor
och okända varelser
ser nuet röra sig i stimmet
Och på min fråga
om hur hon var
och varför hon kom
och varför hon försvann
får jag inga svar
Och när jag frågar
om hon var vacker
förblir de tysta
men rör sina fenor
så jag förstår vad de menar
och jag kan se henne där
vit mot det svarta
med näckrosbladet
klistrat över ryggen
när hon tar sig upp
för att gå
För att gå
Då var då
Nu är nu
Skeppet därute
har ankrat vid stranden
där barnen stod en gång
en vinter
och såg de gamla dö
när isen brast
när de försvann i djupet
och aldrig kom åter
och det var en annan tid
och det var en annan historia
och det var
en annan sjö
fast med samma namn
en sjö
vars rop om att komma
inte gick
att lita på
Och skeppets folk
som ännu sover djupt
under durken
vet inte
och vill inte veta
vill inte fråga fiskarna
som bara minns
det viktigaste
Skeppet
drömskeppet
gryningsskeppet
skall fortsätta färden
och hissa seglet
och ta sikte
på solen
i nuets horisontlinje
Skeppet
solens skepp
månen
ugglans måne
fiskarna
glömskans och regnbågens fiskar
Frågar om möte
frågar om att må
frågar om att veta
Frågar om att mötas
i sjöarna
i djupen
i ljuset
Nu är nu
och nu är gryning
och snart skall skeppet segla
De osynligas stig
för mig tillbaka
Jag hör rasslet av nycklar
på andra sidan
pelikanernas vass
och sköldpaddans
yttersta udde