Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gryningens skepp

Gryningen

och skeppet som ankrat
vid den öde ön
där de drunknade bodde

Nu speglar sig världen
i himlen

nu är vassen
en flock
av sovande pelikaner

och träden på udden
vid vars spets
sköldpaddan med de röda tecknen
på sitt skal
ännu vilar

träden står och viskar
om hon
som var här i natt

om hon som kom
och rörde vid skogen

vid ugglorna
och fladdermössen

vid de osynliga
vars doft hänger kvar
i hängena av sly

vid vattnet
vid själva vattnet

Träden minns månen
hon som är ljus
också när stjärnorna falnar
och dör en efter en
när gryningen
kommer nära

Då var då

Då var en vandring
till andra stränder

då var natten
då var dagen

när hon som bar nycklarna
i bältet
till skrin hon ännu inte
visste fanns

gick och mötte sjön
som sa ”kom”

gick till stranden
och tog av sig sin klädnad
och klev i vattnet
och blev till en fisk

blev till en gös
blev till en mört
blev till en lax
med regnbågen spänd
över ryggen

Då var då
när hon sam till djupet

och när hon kom åter
till ljuset

och när hon klev upp
ur sjöns nära famn
och tog på sig sin långkjol
och sitt bälte
och sina nycklar
och ännu ändå var
en kvinna

Ser fiskarna där jag sitter
ser de små glittra
och söka efter larver
och myggor
och okända varelser

ser nuet röra sig i stimmet

Och på min fråga
om hur hon var
och varför hon kom
och varför hon försvann
får jag inga svar

Och när jag frågar
om hon var vacker
förblir de tysta
men rör sina fenor
så jag förstår vad de menar
och jag kan se henne där
vit mot det svarta
med näckrosbladet
klistrat över ryggen
när hon tar sig upp
för att gå

För att gå

Då var då
Nu är nu

Skeppet därute
har ankrat vid stranden
där barnen stod en gång
en vinter

och såg de gamla dö
när isen brast

när de försvann i djupet
och aldrig kom åter

och det var en annan tid
och det var en annan historia
och det var
en annan sjö
fast med samma namn

en sjö
vars rop om att komma
inte gick
att lita på

Och skeppets folk
som ännu sover djupt
under durken
vet inte
och vill inte veta

vill inte fråga fiskarna
som bara minns
det viktigaste

Skeppet
drömskeppet
gryningsskeppet

skall fortsätta färden
och hissa seglet
och ta sikte
på solen
i nuets horisontlinje

Skeppet
solens skepp

månen
ugglans måne

fiskarna
glömskans och regnbågens fiskar

Frågar om möte
frågar om att må
frågar om att veta

Frågar om att mötas
i sjöarna
i djupen
i ljuset

Nu är nu
och nu är gryning
och snart skall skeppet segla

De osynligas stig
för mig tillbaka

Jag hör rasslet av nycklar
på andra sidan
pelikanernas vass
och sköldpaddans
yttersta udde




Fri vers av Peter Olausson VIP
Läst 430 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2011-06-26 11:05



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Förtrollande och magiskt! :)
2011-06-26

  sangel
Du fångar magi i den trolska världen. Vackert, bedårande och ljuvt
2011-06-26

  Feminaz
Väldigt fint, som en resa, klädd i skira slöjor av allt det hemligt osagda men nära
2011-06-26

  Magnus P.
Förtrollande vacker och otroligt bra.
2011-06-26
  > Nästa text
< Föregående

Peter Olausson
Peter Olausson VIP