alfa,
jag hittar inte hem
rusar runt
bland skräcken från
ditt fragmentariska jag

beta,
och ljudet av krossade glas
under nakna fötter,
sänder en stråle av kyla,
frostigt,
nedför min korsrygg

gamma,
och medan kräldjur äter
min kropp inifrån och ut
ser jag hur du dansar
bakom mig
ögon låsta,
mun vid öppen

delta,
och ett skrik flyr över
dina sargade läppar,
jag hör det,
även fast jag med nålar,
tråd,
tejp,
lim,
försöker stänga ute ljudet

epsilon,
ljudet av det gamla,
det var som var,
det som nu sprätter mina
minnen till blodiga trasor,
gnager,
rycker,
glupskar i sig

digamma,
radioaktivt, är det
när du hoppar över mig
och landar på min nacke,
så att ryggen jag har,
krackelerar,
rasar,
försvinner i små bitar

zeta,
men ej är smärtan nog stor
för att överskugga det
du en gång gav mig,
gav mitt hjärta, mitt liv, mitt öde:
hat,
sorg,
misär

eta,
försvinn, syndare, demon,
vidunder, ditt hemska as,
skriker jag -
famlar med händerna i luften,
försöker greppa tag
i någonting som kan rädda mig

theta,
men du skriker, hånar,
skrattar i mitt öra medan du stampar,
att det nu är borta,
allt jag var,
allt jag skulle bli,
allt jag ville -
borta, förstört, hatat

Iota,
tystnad,
säg inte ett ljud,
nu är det över
borta