Det spelar roll
Att solen gått ner
Kvar bara en gråtråkig himmel

Du kunde inte ana
Hur mycket glädje
du skänkte mig den sommar
under varma dagarna
där solen strålade
på oss
på våra promenader
Våra kramar och kyssar
var starka kryddor
som smälte varje isigt hjärta

Vi kunde se vår siluett
i rena stilla vatten
Droppar av regn
kunde varken dunsta bort
naturens hetta
eller hetta från själen

Det spelar roll
När värmen kommer tillbaks
när glittrande vatten
njuter av solsken
med eller utan vi två

för vägen till mitt innersta
är nu helt stängda
den har kommit till återvändsgräns
där av ingen intresse

Låt mig radera
allt kärlek och godhet
så mörkret kan falla in
i evighet

inte du
inte någon annan
inte heller mig
hittar vägen in
till den förbannade illusion
en gång funnit
för länge sedan...