...kan inte. kan inte inte inte
kan inte skriva
jag vill alltid kunna skriva. vill alltid kunna röra fingrarna. förflytta pennan.
jag vill aldrig hålla fingrarna stilla, vill aldrig vara tyst.
jag avskyr att vara tyst. jag blir förlamad, och jag avskyr
avskyr
att vara förlamad
(om jag inte lämnar något efter mig, vad handlar det då om?)
kan tankar ta slut? kan inspiration sluta bli användbar? för det känns som att
den
finns
men blir inte använd
kan inte bli använd
(men om om om jag inte lämnar något efter mig, vad handlar det då om?)
vad vill jag med det? kommer det leda till någonting?
jag hoppas det
annars skriker jag
jag vill ju
få
ut
dom
orden
dom trivs inte när dom är instängda
det vet jag
det känner jag
men de kommer inte fram och hamnar inte där de ska
(det(vem?) är fyllt(d?) av sprickor och skillnader
jag vill kunna ta orden och trycka ner dem i sprickorna, ner i skillnaderna
(vilka?)