Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Han log du dog

Någon ser dig. Han har grått hår och ögon av nedgrävd ondska. Han förändrade ditt liv, man kan nästan säga att han högg in en kniv. Det var några dagar sedan, men än gör det lika ont. För hans del är det nog glömt, men inte för dig. Han trodde att han kom undan. Han trodde att han kunde springa iväg den där tisdagsnatten, från din befläckade kropp. Du har blivit överfallen och du är framförallt ett våldtäktsoffer. Det är i alla fall vad som står i din journal på poliskontoret. På natten finns han ännu kvar som monstret under sängen, och på dagen är rädslan för hans skugga total. Du kan spänt sitta och vänta att något ska komma upp ur mörkret. Varje gång någon gör en rörelse, skriker din kropp och hjärtat drar ihop sig, likt ett russin. Han finns starkt kvar i ditt minne och han gnager sig fast i ditt inre. Du gjorde motstånd, men du var för svag under hans starka, vuxna kropp. Du kan aldrig glömma vad han gjorde mot dig och du tar skulden för det som borde gälla han själv. Du var livrädd och du var paralyserad. Din hud fanns under hans vassa naglar. Det där hände aldrig dig, för din själ befann sig i din varma säng. Du höll händerna hårt i täcket. Du ville inte vara där, varsomhelst men inte där. Tillslut han går och då du får en chock som återstår. Själen sprucken i minst miljoner bitar. Han sprängde sönder dig under den där tisdagsnatten. Det blev bitar och stycken, delar av blödande kött. Allting stod liksom fullkomligt stilla, trots den välbekanta smaken av panik. Orörlig, förlamad, handikappad. Du kunde inte tänka. Ingenting känns längre, för det finns en smärta som fortfarande bränns. Du tappade bort dig själv den där natten allt inom dig dog. Han sög ut både din styrka och själ, medan han njöt och log.




Fri vers av Sara Charmi
Läst 912 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-07-04 13:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sara Charmi
Sara Charmi