Ibland vill jag äta upp mig själv, steka hjärnan för att kanske bli än mer kvickare där uppe i kontoret vars papper oftast ligger som rena, vita lakan över ett smalt band av blod och substanser som inte har något namn.

Klippa av ögonen och vika ögonlocket uppåt för att sedan salta och peppra - smaka av, steka, fräsa och lägga ett finger i den avsågade näsan för att avgöra ett slags djup som vi alla talar om. (How deep is you. Let me feel. In your nose. Om vi vore i Obama land)

Ibland vill jag slicka mig själv. Inte så, inte på det viset. Utan mer slicka mina tår. Smaka tåbira. Smaka av salthalten och den eventuella lukten som blir till smak för att sedan övergå till ett kladdande ljud på golvet så fort man nuddar sin fot mot sitt eget golv någonstans i Sverige. Eller visst, det kan vara ditt golv också. Nevermind (En av Nirvanas plattor som gjorde så att Kurt blev tokig) om det är ditt golv eller mitt.

Jag önskar ibland att jag ägde Kungens golv. Mest för att jag då skulle ägna en vecka åt att fläta upp alla vinfläckar med min tunga som förmodligen finns på Kungens golv. För bang bang, he shoot me down (Nancy Sinatra sjöng så en gång) en gång så att min tunga hamnade på hans golv. Jag skrev ett brev till Silvia och talade om för henne att jag vill ha tillbaka min tunga för annars får jag inte en komplett måltid av mig själv. Tungan ska dyka upp i veckan. Med DHL. Snål-Silvia.




Här står jag i mitt kök. Planerar att äta mig själv till middag någon gång nu i veckan när hela jag har landat i köket. Jag ska under tiden fundera på om jag ska låta alla behåringar på min kropp växa ut för att sedan använda dessa som krydda för att få en Touché av smakupplevelse.

Jag ska servera mig själv i min knäskål med min armhåla som glas, mina fingrar som bestick och mitt inälvspaket som underlägg.

Okej. Jag erkänner. Jag har så satans mycket jag vill berätta för dig om denna måltid av mig själv att det kanske blir en och annan meningsuppbyggnad som inte är rätt i din kalender men låt mig se i facit så kommer jag att se att hela du är fel. Det vill vi förstås inte.


Smaklig måltid, S.T.