Ibland har man så där förbaskat ont någonstans och går i princip på knäna och lovar guld och gröna skogar 'av bot' till några tänkta gudar.

'Jag lovar att bli en god människa' eller något annat dravel för att värken skall sluta.

Om inte på en gång, så åtminstone inom rimlig tid.

Igår hade passat bra.