Det hade varit mulet ett par tre dagar och ändå mådde jag fina fisken.
Jag gjorde det som vanliga människor gör när de inte hoppar bungyjumping, är ute och slarvar till långt in på natten eller går och lägger sig med grannen i det där gula huset med den slokande hallonbusken och de lila syrenerna.

Så kom solen då fram ur ett moln och plötsligt var det som att befinna sig i en sorts känslomässigt paradis.
Trots att det inte var så himla dåligt innan heller.
Men plötsligt sken jag upp och kände en sorts reservkrafter smyga sig in i innanmätet och själen.
Som om de legat och väntat på just 'bättre väder'.