Kommer aldrig stå givakt aldrig kommer jag ta några order från de på höga häster, mina val har lett mig till den plats där solen är täckt av sönderskjutna moln, där fallna änglar gör sig beredda att kasta mörka skuggor mot mina fiender.

Jag är aningen trassig, aningen för rastlös

mina ord är nervöst söndertuggande tankar som ger mig hybris över att mina pengar aldrig räcker till den där stugan med havsutsikt eller till takvåningen i New york.

Substansen i metaforer som antagligen redan är tryckta gör att jag står kvar på min veranda och försöker hitta meningen med att skriva vidare, att hitta de rätta raderna som berör.



Jag är aningen trassig aningen för rastlös