Vi var inte som alla andra,
de kallade oss galna,
de kallade oss fel,

vi var inte som alla andra,
vi var bättre än dem,
som försökte säga till oss vilka vi var,
hur vi var,
och vad vi borde göra med våra liv,

för de sa att vi borde:
öka vår livskvalité.

Men med er så behövde jag inte öka någonting,
för ni visste vem jag var, 
och ni godtog allt jag var
ni hade inget behov av att ändra, 
fördriva mina demoner
för ni accepterade mig precis som jag var.

Vi träffades där alla var fel.
Och vi var medvetna om det,
vi skrattade bort vår sorg,
och höll ömt om den vänskap som uppstod ur den djupaste misär
vi hittade varandra i.

Men plötsligt var sagan slut
och tiden stod stilla när jag förstod
att det är för sent att vända tillbaka
och vi försvann, 
sakta men säkert,
så försvann vi, 

och jag vet att det som en gång var vackert,
kan få ett bittert slut