Dörren öppnas
Stora blåa ögon
lika blå som havet
Fångar mig

Bandet finns fortfarande
även fast det är
mer avlägset nu
Du
har förändrats
Ögonen sköter samtalet
åt dig

Stora blåa ögon
så sköra
Du får fram ett skratt
Men bandet mellan
Våra ögon
säger mig någonting
Helt annat
En känsla av mörker
Du famlar i mörkret
tar dig sakta upp
Ingen hjälper
Jag ville hjälpa
Men du bad mig gå,
långt ifrån dig
Du byggde upp en styrka
Ingen annan
verkar se
eller känna
genom att se
på dina blåa ögon
som jag gör
nu igen
efter en lång tid

Jag förstår
Att ingen annan
än du själv
Kan ta dig genom mörkret
Även fast jag ser
Vad du går igenom
Kan jag inte hjälpa dig någonting längre
Helt handfallen