Varje dag fylls man utav påminnelser, påminnelser från allt som är och från allt som varit. Och mitt i alla påminnelser, påminnelsen som gärna gör sig påmind, påminnelsen om den som ägde ditt hjärta. En påminnelse som inte går att blunda för, en påminnelse starkare än starkast. En doft, en gest, en röst. En doft som doftar du. Från ingenstans, helt plötsligt är insvepningen i minnesdansen ofrånkomlig. Minnesdansen är ljuvlig, i det ögonblick du blir uppbjuden. Då det känns som förut.