Prydnadsmånar av papper,
i trädgårdens buskage
deras ansikten avbildade i karikatyr
småler mystiskt och gåtfullt.
På bordet ligger ett stort fat
med det röda upphalade guldet,
ett litet berg av röda kräftor
med stora kräftklor och tjocka stjärtar
i kvistar av krondill.
Så var början av kräftskivan i det gångna
på kräftpremiärens kväll.
Livet levdes vidare. Tiderna har ändrats.
Nu erinrar jag mig gärna!
En nattfjäril sprattlar i nöd
i oljelampans bleka ljus,
skira vingar skälver utsatta för döden,
vingarna omfamnar
den ludna kroppen av utmattad fjäril.
Augustinattens mörker
faller på marken, kramar trakten,
naturen blir en vän i det samma
då alla sinnen blir sensibla
Skogens träd höljda i dunkel
tycks stå ett steg närmare
växternas blad blir större samt mjukare
buskar syns tätare
allt skapat visar sig frodigare
Lysmaskens, kommande fjärilens, lykta
blinkar som en fjärran fyr
på gräsmattans mörka vidd,
gräshopparna sjunger något avsides
Jag räknar himlavalvets blinkande stjärnor
tusentals fjärran små himlens ljusprickar.
Mina tankar kryssar i mollklang,
min reskamrat är absent.
© Heikki Hellman 270711