Om det inte är jag som är jag,
vem är det då som är det?

Är jag blott en dublett
en enkel kopia?

Faktum är, att vore det så
ville jag förgöra originalet.

Ty jag älskar mig själv
så till den milda grad

att jag inte låter någon

förgöra

mig.

För visst är det så
att man kan älska

samtidigt som man inte älskar.


Kanske är det jag som är originalet
trots allt.

Men vem är min replica?

Min avbildning?


Kanske har jag ingen,
men om jag har det

hur ska jag då handla

i förhållande

till

den?

Om jag någon gång stöter på den?


Kanske översköljs jag av avundsjuka,
kanske av beundran?

Eller av kärlek,
respekt

eller avsky..

Kanske handlar jag med våld
och ber ödmjukt om förlåtelse efteråt

Kanske är jag trevlig
med vreden bubblande inom?

Kanske tycker jag om den

kanske inte.


Jag undrar - är jag ett original eller endast den enklaste av avbilder?